Dagens händelse..
Idag var jag och två klasskamrater på "unversitetsdag". Vi skulle få höra hur det var att gå på universitetet och vilka kurser det fanns.
Vi står och väntar på att en föreläsning ska börja och plötsligt ropar en typ 40årig gubbe (i sättet, inte åldern) i dyra kläder in oss. Tänk er att han sitter rätt bekvämt, han halvligger alltså och kollar på oss med huvudet böjt bakåt.
- Jaha, vad vill du bli? frågar han min ena kompis.
- Hudterapeut..
Han börjar prata om sin egen "linje", Trä-civilingengör. Det ger inget att jag berättar allt han sa, han sa så mycket hemskt istället ger jag några exempel.
-Hudterapeut
- Jaha, så du ska kleta på i folks ansikten?
- Är det mycket matte frågar jag.
- Ja, det är det väl. Men det är bara hjärngympa, det är ju inte så att man använder det sen.
(Jaha, vad bra att man går en jobbig kurs som man inte använder sen).
- Jag ska berätta en hemlis: Pengar är frihet. Jag menar, jag kan fara utomlands med mina barn varje år. Dom får träna vad fan dom vill, jag behöver inte kolla på prislappen. Tror du verkligen att du kommer upp i den här lönen (pekar på tavlan där det står 40 000 och nollorna är ifyllda många gånger) om du blir hud-terapeut? Nej, du kommer knappt upp i hälften. Eller du kanske kommer dit upp om du jobbar på sthlms innesalong. BLA BLA BLA.
+ Att han frågade oss om vi verkligen skulle tycka att det var kul att jobba så länge som hudterapeut. Nej, välj civilingengör och sen kan du gå trä-civilingengör. Ja! Vilken bra idé! Jag skiter i det jag tycker är roligt och tar något som jag fullkomligt skiter i. Det är säkert mycket roligare att jobba med i 40 år framåt. Självklart, att jag inte tänkt på det förr!
Som en klasskamrat sa. Ni skulle ha sagt:
Jag behöver inte muta mina barn med utlandsresor, jag kan älska dom istället.
Han har verkligen inte förstått det där med frihet, eller pengar för den delen.
Fy fan, vilket pucko! Jag pluggar till civilingenjör men måste bara säga att han måste vara något slags undantag, åtminstone om jag tänker på de jag umgås med. De flesta läser nog för att själva kurserna är intressanta och för att man hoppas att få ett roligt och intressant jobb efteråt. Visst, får man välja på mycket pengar och lite pengar skulle jag välja mycket pengar för att slippa oroa sig för räkningar och så, men har man ett jobb man hatar så har ju en hög lön rätt liten betydelse. Strunta i sådana människor, de fattar bara inte att inte alla vill göra precis samma sak som dem....
Lillis: Jo, vi var rätt upprörda då vi gick därifrån. Det verkar ju som en bra utbildning och man förstår ju ändå pengafrågan men som du säger. Pengarna är inte värt det, om man avskyr jobbet. Ja, jag ska strunta i honom. Det jobbiga är att han ändå fick mig att tänka efter.
Klok kommentar från din kompis. Kärlek är bra mycket viktigare än pengar.Och vem vill jobba som ngt som inte passar en. Tror du passar som hudterapeut då du har intresset och då är det de du ska bli :)!